Direktlänk till inlägg 20 januari 2011
Detta är galet bra. Men boken kräver rytm och inlevelse. Den kräver att du, käre läsande vuxne, spelar ut den barnsligt spanande barnvaktens hela känsloregister och rimmar med i dialogen med Dädä – barnet som ska vaktas, eller läggas, eller skötas om, eller vad det nu var.
”I mitt liv som detektiv tar jag farrrrliga kliv ...” säger barnvakten och faller in i barnets sätt att uppfatta och skapa sin värld. Det är den mer metafysiska varianten av att förklara den här boken. Den andra är att stillsamt lyssna till läskompisens skratt, när absurditet staplas på halsbrytande scenvändning.
Magdalena Cavallins bilder är murriga, mörka och visste jag inte bättre skulle jag nog kalla dem en aning skrämmande. Ögat har många platser att haka fast i för både vuxen och barn. Och de skevade perspektiven skapar rymd och rörelse, tycker jag.
Storyn är just den vuxna (?) snabbinkallade barnvaktens kamp för att bli accepterad av barnet och få henne till sängs. Även textsnuttarna är små konstverk i hur orden placeras – ibland maskinskrivna, ibland handskrivna. Och cirkeln sluts, vi kommer fram till en slags konklusion.
”Ölli ölli kallamu”, säger barnvakten till slut. Och jag tänker på ”jolifanto bambla ô falli bambla” – inledningen till Hugo Balls dadaistiska dikt, som inte betyder någonting och allt.
Ärligt talat struntar jag i om jag övertolkar de avantgardistiska förtecknen i den här boken, jag skrattar lika mycket som min läskompis, sex, även vid fjärde genomläsningen.
Makens trumpetspel, sonens sjukdom och tillfrisknande och naturen på Guadeloupe. Det var Anna-Lena Laurins inspiration till flöjtkonserten som nu åker runt på sin jungfruturné med Camerata Nordica. – Musiken har jazzbakgrund, berättar hon. ...
En regnig höstkväll för många år sedan satt en främmande kvinna utanför min dörr och grät. Hon sa att hon hade tappat sina nycklar och inte hade någonstans att ta vägen. Efter en stunds tvekan släppte jag in henne. Händelsen dyker upp i minnet när ...
Egentligen infaller jubileumsdagen redan 1 mars och därför ägnas vårprogrammet åt jubileet. Det var den 1 mars 1996 som Fakiren på Norra Vallgatan blev gästspelsscenen Dansstationen. 1996 startades Saltofestivalen och 1999 bildades det egna turnékomp...
Det är som att titta upp från sin hink och spade och upptäcka att det finns en hel värld runt omkring. Som att resa sig upp och börja gå. Här finns en berättelse, ett plattformsäventyr där man följer Sackboy genom banor som Media Molecule har byggt u...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
||||||||
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
|||
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
|||
17 |
18 |
19 |
20 | 21 |
22 |
23 |
|||
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
|||
31 |
|||||||||
|